måndag 15 oktober 2007

Gammal dikt...


Ensamhet dödar en långsamt och smärtsamt
Långsamt sprids smärtan genom hela kroppen
Tills den inte orkar röra sej mer
Ända tills det bara är tomma tankar och gråt kvar
Blodfläckar överallt, sängen, golvet, väggen..
Såren är djupa, svider o bränns
Inget är som du tror, inget är förlåtet

Inga kommentarer: